Loading...

måndag 7 oktober 2013

Kom och se mig uppträda på Che-dagen i Uppsala!

Vi högtidlighåller minnet av Che Guevara. Författaren Mats Fors presenterar sin bok "Svarta nejlikan".

Den handlar om hur Sveriges ambassadör i Chile, Harald Edelstam, räddade många människor från Pinochets bödlar efter kuppen 11 september 1973. En berättelse om mod, humanitet och passion.

Gabror Tiroler rapporterar från en resa till Kuba.

Latinamerikansk musik. Gratis inträde. Servering.

Lördag 12 oktober kl 13.00. Grand, Trädgårdsgatan 5

Arrangör: Svensk-kubanska föreningen

https://www.facebook.com/events/421035364667142/




lördag 31 augusti 2013

Stycke från boken "Resa I Afghanistan" av Jan Myrdal

Maimana, liten stad långt från dagens allfarvägar. Känd, om överhuvudtaget känd, blott för sina mattväverier och sin fåravel, en stad med ett jordbrukande uppland och nyanlagda esplanader har en lång historia. Den ligger vid ett av de områden där människan förvandlar sig till människa, där hennes historia börjar.
Området kring de höga bergen som bär upp Afghanistan är vetets, ärternas och linsernas hemort. Det är ett av rågens tre ursprungsområden. Det var också i detta bälte mellan bergen och stäpperna som människan började bli jordbrukare någon gång i slutet av istiden. Här börjar historien. Här fick människan överskott. Från de första kornbodarna växer sedan alla våra kulturer, våra religioner, våra klasser. Arbetsfördelning, privategendom, stat och familj, allt börjar i de längesedan försvunna kornbodarna vid Maimana. Den handfull vete som kvinnorna under goda år hade kvar sedan utsädet lagts undan och familjen mättats bar större sprängverkan än någon vätebomb.
Men inte häruppe i de karga högländerna slutfördes denna första stora revolution. Maimana blev ingen stad. Stadskulturerna växte upp nere vid de stora floderna, där visade det sig att kraften i denna handfull överskottsvete kunde bygga stater, växa religioner, skapa städer. Med gemensamt arbete gjordes de stora dalarna fruktbara. Nilen, Indus, den bördiga halvmånen, Gula Floden. Där delades mänskligheten i klasser och slavarna sjönk i misär och elände för att de gudaborna skulle kunna leva i lyx. Av överskottet blev hantverk och konst, kultur, teologi och vetenskap. Mänskligheten hade tagit ett steg framåt och för människan blev livet ett lidande och jorden en jämmerdal.


Bilder från vackra Afghanistan



























måndag 26 augusti 2013

När hon spinner...

Bara katten håller mig för närvarande vaken.
Alla kända planeter 
skriker högt där uppe 
i munnen på varandra 
och det enda jag önskar
är att jag lyckades 
stiga upp
ovanför dem
och bli min katts 
goda sällskap 

söndag 25 augusti 2013

Igår spelade jag på en stödmiddag till Mapuchefolket Politiska fångar och för de som gör motstånd!

Igår spelade jag på en stödmiddag till Mapuchefolket Politiska fångar och för de som gör motstånd!
Det är till den internationella gemenskapens vetskap att den chilenska staten skyddar transnationella företags intressen samtidigt som den vägrar godkänna Mapuchefolket och dess nation.

Detta innebär att många comunidades (samhällen) beslutat att återfå den mark kolonisatörer tillskansade sig med statens godkännande.

Samtidigt har kampen för att skydda Ñuke Mapu (Moder Jord) från Vattenkraftsföretag, skogs- och fiskföretag, m.m. inneburit, bland andra, räder i samhällena som befinner sig i motstånd, förföljelse av olika auktoriteter, fängslande, hot, misshandel av barn, ungdomar, kvinnor och äldre genom tillämpningen av Antiterroristlagar, iscensatta rättegångar, skyddade vittnen, förebyggande frihetsberövande samt psykologisk krigföring mot de arresterade genom att skjuta upp rättegångsdatumen.
Den chilenska staten har varken haft eller har den politiska viljan att lyssna eller ge lösningar till Mapuchefolkets nation.
Vårt solidariska arbete har gått ut på att nationellt och internationellt fördöma Mapuchefolkets situation och vill idag uppmana er att delta i en solidarisk middag till förmån för våra bröder, mapuchefolkets politiska fångar, och de samhällen som idag befinner sig i motstånd.

Jag spelade låtarna:

1. Det Är Synd Om Människorna (Inte ute än)
2. Irak
3. Nykter, Ren & Kreativ




torsdag 22 augusti 2013

Dikt av: Muhammed al-Maghut, "Den överflödiga människan"

Jag är den som ännu inte dött i krig,
jordbävning eller trafikolycka
vad ska jag göra med mitt liv
med åren som sköljer mot mig
som havets vågor mot en pelikan?

Jag skickade iväg
blomman av mina ord
i brev och nådeansökningar
ritade min framtid
som en anka på svarta tavlan
ska jag berätta mina drömmar
mumlande, trevande som en blind
eller låta dem rinna längs kinderna
som gummi på tropiska träd?

Låt fönstren
släppa in lite luft från skogen
jag kvävs
lungorna tränger ut ur mitt bröst
som det utsvultna barnets ögon
min röst är oberäknelig som åsknedslag
utan kommande generationer att sjunga för
ingen gammal man att återvända till


Oljemålning av: Osama Jahjah

Om borgerligt klasshat. Snutt från "Kommunen : insurrektionen i Paris 1871" Av: Victor Kleen

Man kan svårligen göra sig en föreställning om den vildhet, hvarmed dessa sista dagarnes strid fördes, om de rysligheter som fyllde Paris. Insurgenternas grymheter framkallade hos regeringens soldater ett raseri som icke sällan förledde dem till grymma repressalier. Mac Mahon hade visserligen gifvit befallning att de insurgenter, som sträckte vapen, skulle tagas till fånga utan att afrättas eller misshandlas, derifrån dock undantagne cheferna för upproret samt öfverlöpare från armén. men i stridens förbittring vägrade soldaterna ofta pardon och nedgjorde utan barmhertighet sina fiender.
Qvinnor och barn blefvo icke sällan af regeringstrupperna nedskjutna på gatan. Man kan dock icke hårt förebrå soldaterna för denna skenbara grymhet, ty qvinnorna och barnen voro soldaternas obarmhertigaste fiender, de smögo sig, obemärkta och omisstänkte, i deras spår, sköto dem bakifrån och mördade de sårade. Qvinnornas raseri gick som vanligt, vida längre än männens. Vid Place Blanche, vid sydvästra foten av Montmartrehöjden, försvarades en barikad av 120 väl beväpnade qvinnor. På en barrikad fans liket efter en ung qvinna i nationalgardesuniform. Huru många av dessa Paris´furier, hvilkadref omkring och mördade officerarne, förgiftade soldaterna och tände eld på husen, som under striderna blefvo dödade, känner man icke; men 850 voro bland ransakningsfångarne, och bland dem funos omkring 350 som voro lösdrifverskor, levande endast för synd och brott. Bland dessa fångar voro äfven 650 barn.

Hector Colomb | Efter kommunens fall våren 1971
Till hans excellence herr Thiers, chef för verkställande makten i landsbygdsrepubliken.
– Bravo Adolphe (Thiers)! Vilhelm (den tyske kejsaren) är inte annat än en klåpare!!!

måndag 22 juli 2013

Sojourner Truth - And ain't I a woman?

“That man over there says that women need to be helped into carriages, and lifted over ditches, and to have the best place everywhere. Nobody ever helps me into carriages, or over mud-puddles, or gives me any best place! And ain't I a woman? Look at me! Look at my arm! I have ploughed and planted, and gathered into barns, and no man could head me! And ain't I a woman? I could work as much and eat as much as a man - when I could get it - and bear the lash as well! And ain't I a woman? I have borne five children, and seen most all sold off to slavery, and when I cried out with my mother's grief, none but Jesus heard me! And ain't I a woman?”

Sojourner Truth